Ett dygn utan snus

Nu har det gått drygt ett dygn sedan jag gjorde mig av med alla dosor. Icke snusare (eller dom som bara fuskar lite då och då) tycker nog att jag är heldum som tycker att det är intressant att rapportera efter så kort tid. För mig som har haft ett mycket högt och STÄNDIGT flöde av nikotin till kroppen så är detta en förändring som känns helt osäker.

Gårdagen gick förhållandevis bra. Konstig känsla i bröstet på förmiddagen men eftermiddagen gick bra. Hade örtsnus hela dagen och var lugn och fin ända till jag kom hem...
Jag kände sådan ilska som jag inte har upplevt tidigare. Till saken hör att jag har PMS och det kan fläkta rätt bra i gardinerna när homonerna svallar. Men detta... det var något helt annat. Jag var inte ens lessen när jag hade skällt ut nåt barn eller nån man. JAG VILLE SKRIKA, BRÅKA, SÅRA och LEVA RÖVARE!!! Det låter ju inte klokt. JAg älskar man och barnen! Men jag har ingen självkontroll utöver det faktum att jag inte ska ta snus...
Sov bra och drömde som bara den. Tycker att det är roligt att försöka komma ihåg vad jag har drömt och fundera över vad de kan vilja säja mig. Inatt drömde jag om sex... inte så vanligt och då dyker ju frågan upp direkt om mindre nikotin är bra ur sexsynpunkt. Och det verkar det som. Va kul! Nåt att se fram emot!
Förmiddagen har gått i ilskans tecken och barnen och hunden har sån respekt... maken tycker att va´ fan - ta en snus!
Nej!!!!!